La vie à la Nea

Morrn morrn! Nu skriver jag från mormors dator. ^^ Ska gå om tio minuter, men ville bara hinna med att skicka iväg ett inlägg innan. Var jätteseg med att vakna imorse, och kan bara tänka mig hur det blir imorgon då jag ska gå upp två timmar tidigare.

"Iiiiiiiiiiiiiiiiii aaaaaaaaaaaam
aaaaaaa banaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaana treeeeeeeee,
sooo Iiiiiii caaaan dooooo whaat 
I waaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaant.

Caaaaaaaauuuuuuuuuuseeeeeeeeeee
myyyyyyyyy kiiiiiiids areeeeeeeee
yeeeeeeeellooooooooow. :D"
Så gick den.. eller något. Sen efter det spårade det ur lite till. Märta och jag kom överrens om att jag älskade caps lock så nu är vårat samtal med bara stora bokstäver och massor av utropstecken. Vi delade ett sentimentalt ögonblick (tillsammans med caps) då vi satt och chattade om "Trazan och Banarne", "Olyckan" och de där andra två mupparna. Jag kan bara komma ihåg vad denna ena hette; "Pulver".

Nej. Jag var lite besviken på denna gren i tävlingen också. BWOs kläder var återigen jättefula, och VARFÖR hade Alexander Bard en RIDHJÄLM på huvudet? Inte ens på sig, PÅ huvudet. Farsan har tydligen jobbat med hans brorsa någon gång.. Och varför envisas alla med att skicka in bidrag och sjunga på andra språk än svenska om engelska? För att dömma sig själv till att inte komma längre? o_o Jag kom att tänka på det där bidraget för några år sedan då en kille sjöng på ett helt påhittat språk. Bara hittade på lite roliga ord och skrev ihop dem till en låt. Seriöst, varför ens sjunga en låt om den inte betyder något?

Daaaaaaaaaaaaaaannyyyyyyyyyyyylooooooooooooooooveeeeeeeeeeeeer94<333333333333333 på facebook, ett bra försök i alla fall. Inget emot dig, Josse. ^^

Det över dessutom var jag som sitter och brölar ut introlåten till "Charmed/Förhäxad", najs, najs.

Iiiiii am huuuumaaan aaand Iiiii neeeeed tooooooooo beeeee loooooooooveeeeeed. Juuust liiiiiike everybooooody elseee doooeeess. <3

Martin Morning på er! :D Nej, men ett vanligt "godmorgon" känns så tråkigt. Liksom "hej". Man kanske borde införa "Martin Morning" som någon hälsningsfras.
Jag mår bättre idag, kan äntligen andas genom näsan. Dock är jag fortfarande hes och har ont i huvudet. Men huvudvärken är också bättre.
Nu när jag snackar om hälsa vill jag bara inflika att jag knäckte min käke/min käke kom ur led igår. Det låter väldigt brutalt, men jag tror att det var det som morsan påpekade att jag hade gjort. Och jäklar, vad ont det gjorde. I början var värst, haha. Fast det känns idag också. ._.

Hejhej! Jag igen.... Min bror har äntligen köpt sin elgitarr. Det blev en ny, som de dock lyckades pruta ner på grund av en liten, liten skada på gitarren. Den är jättesnygg, och jag tvivlar på att min bror kommer att kunna sluta spela på den.
Kanske kan jag dra ner honom så kan vi lira ihop. :) Haha, nej då.

Jag har kommit fram till att morganhästar är hur vackra som helst. Nu ser väl inte alla morganhästar ut som skönheten på bilden, men de är vackra i alla fall. (:

Ah, mysig dag. <3 Jag är fortfarande jätteseg och hur trött som helst - så nu ska jag krypa ned i soffan med täcke och imorgon ska jag ta ett bad. Det är ändå en positiv sak att det bryter ut såhär på lovet.
Vickan och jag har sjukaste humorn, om vi slår huvudet på spiken så kan vi skratta i typ en kvart åt nya saker hela tiden och sedan sluta för att kunna få luft. Det blev Grey's Anatomy och så bakade vi pizza. Sedan stack vi ut och lekte med elden, hihihi. Vickan snubblade och föll på magen, haha. <3 Därefter stack vi upp på höloftet och körde datten, snajs men jag var livrädd. Istället för att springa klättrade jag den större delen av tiden. Nu kan vi nog spendera mer tid däruppe, senaste gången var jag ju nära till gråten då jag skulle ned så tillsist blev jag tvungen att ta hjälp av Angela, pinsamt.

Godmorgon! Om ungefär en och en halv timme bär det av till Vicky. Vi ska se på Grey's Anatomy s. 2 och allmänt mysa får jag hoppas, trots att Vickan säkert kommer att vara en aning butter över att jag väckte henne någon/några timmar tidigare än den tid som hon annars skulle vaknat självmant... Öhm... Konstigt mening.
Egentligen ska jag inte sitta här, utan vara nere i badrummet och sminka mig, något som egentligen också är helt onödigt. Men jag känner för att vara fin, och då får jag väl spendera lite tid på det.
Jag är fortfarande förkyld. Går runt och snörvlar och shit, ont i huvudet och halsen. Men det blir bättre om en kvart då jag har lovat mig själv att jag ska masa mig ner och ta en Ipren och Mucoangin.
Hoppas att er dag blir trevlig och att inga spöken hoppar ut genom garderoben! :D

"4 . Jag är gammal nog att tänka nostalgiskt på den tid då polisfilmer av den här typen åtminstone delvis gick ut på att fundera över vem som var skyldig. I "Hämnden" gör mördaren entré med allt utom en blinkande mössa med texten "Hallå, det var jag!" Jag tror alla, inklusive min sköldpadda, skulle ha börjat famla efter handbojorna direkt. Alla utom Wallander och hans kollegor."

Det är ju lite småroligt, när de spökar ut sig. Vilka minnen "Ghostbuster"-låten väckte, haha. Alle och jag lekte tillsammans med min lillebror med den låten spelandes på högsta volym. xD
Men vad är egentligen Elisabet utklädd till? En flamingo?! Och Carl Jans danspartner; En mask i en dräkt i spets?
Nej, fy vad fult. Speciellt när hon är så smal.

Jag vet inte vad det är för ljudeffekt. xD En rakapparat med mycket fart eller en racerbil kanske. :)
Ska gå och lägga mig nu, morgondagen känns inte så jobbig.

Pulserande smärta, ett kvävt skrik. Hennes händer rörde sig uppåt, emot sin bringa för att sätta stopp för en utav hennes bördor. Bara att lyfta dem den korta biten dit var en rejäl kraftansträngning, så något mer än att dra upp dem emot sin hals kunde hon inte göra. Det var inte bara den brännande smärtan ifrån hennes bringa som tyngde henne. En stickande hunger från hennes tarmsystem, inre organ. Huvudet bultade, nya sinnen hade precis väckts och hon var fortfarande inte redo för dem.

Dofter från ett hundratal meters avstånd kunde nå hennes näsa, och trots att det var helt öde i ett stort område runt omkring henne kunde hon höra fotsteg, folk som pratade, skrattade och bildäck som rullade över asfalt.

Återigen öppnade hon sin mun för att yttra sig, skrika, men även denna gång sprack hennes röst och istället kom skriket ut som en ljus viskning.

Darrandes fick hennes fingrar tag på den tunna kedjan. Den brände emot hennes fingrar och hon gnällde till av känslan. Samma känsla som tryckte kring hennes hals, och kring ett litet föremål, en berlock, vid sidan av hennes ena nyckelben, fast inte lika intensiv.

Ett svagt ryck, som ändå utstrålade stor kraft, och så var halsbandet lotsat ifrån hennes hals. Med ett tjut slängde hon det ifrån sig, smärtan som det hade åsamkat hennes handflata hade givit henne en kick så att hon kunde slänga det ifrån sig.

Hon låg utmattad kvar, fortfarande med allt förvirrande och nytt runt omkring henne, inom henne.

Att betongen under henne var våt bekymrade henne inte det minsta, hon blev inte kall. Hon var redan kall.

Ett massivt ryck fick hela hennes kropp att skaka till, hon grävde in sina fingrar emot betongen. Sakta, sakta öppnade hon sina ögon för första gången.

Kunde inte få fäste på någonting, allt snurrade och var suddigt.

Hon stönade till och kröp upp, huvudet bultade fortfarande och smärtan från hennes mage och bröst ville kväva henne inifrån.

Ändå lyckades hon resa sig upp, tömd på kraft, och trycka sig emot tegelväggen för att dra sig emot gatan och dess väg utanför gränden som hon befann sig i.

Eller hon trodde att det var en gränd, hon visste inte vart hon var. Hela världen var ny för henne, trots det hade hon en instinkt om överlevnad, och hon kunde saker.

Hon visste vad ett flygplan var, tåg, bilar, luftballonger. Ingenting av det var främmande, gallerior, olika band, till och med en del matvaror.

Var tvungen att äta, måste. Ta sig någonstans där hon var säker.

Hon hade ingen aning om hur länge hon gick, hur lång tid det tog eller vart hon hamnade, men plötsligt ramlade hon in genom en källardörr.

Desto närmare hon kom dörren och dess byggnad, desto högre blev de tusen, kanske miljoner röster som kom inifrån den.

När hon hade kommit in hade den större delen av rösterna tystnat och hon visste att några visste om hennes ankomst.

Hon kom upp på fötterna igen, hur var fortfarande det stora frågetecknet.

Sorlet av röster hade ökat igen, och hon tryckte med ett illmarigt grin sina handflator emot öronen. Få stopp på det, döda det.

Allt var överväldigande, smärtan var total, det enda som hon kunde uppleva.

Ljuset, som var dunkelt, bländade henne. Ljudet av deras viskningar var bedövande för hennes öron. Dofterna, som fortfarande var många, men som drastiskt hade blivit fler, fick hennes näsa att sticka. Allt var för mycket.

"Hon är..." Meningen avslutades aldrig. En djup mansröst hade glömt de sista orden.

Hon kunde knappt urskilja med hjälp av hörseln var han befann sig, de andra ljuden runt omkring gick inte heller att använda sig utav.

Hon sjönk ihop till en hög på marken, en mjuk matta.

"Du är hungrig." Den djupa mansrösten igen, precis intill henne. Hon kunde urskilja hans raka ben tätt inpå.

För ett tag sedan kluddade jag nästan sönder en TH-affisch. Nyss hittade Elis den bland mina saker, och svisch; killarna i Tokio Hotel ser plötsligt ännu mer sönderkluddrade ut. Jag planerade att ta ett kort och ladda upp, men när han tatuerade in Hitler-symbolen "på skoj" i Toms kind kändes det inte lika trevligt längre.

Mitt rum är najs, men fortfarande inte klart. Dessutom har jag inte tömt hela mitt nattduksbord och skrivbord än heller, så det är väl inte riktigt klart. Dessutom sitter träkrokarna på min garderob ( som också har sina trädetaljer - som ska bort - kvar) fortfarande där, med mina bälten och sånt, så det ska jag fixa senare.

Och ni som har läst min blogg rätt länge vet hur jag tjatade om Håkan Bråkan-spelet, tror ni inte att jag hittade det? Var?
JO, såklart hittar jag den i lådan med spelen och böckerna tagna ifrån min gamla bokhylla (som jag inte längre äger), det ställe som jag egentligen borde ha rotat igenom först, sigh.. >_<

Ja, helt sjukt.
 Och tack så mycket, jag hittade fina saker på IKEA. ^_^

Jag sitter och kollar bilmärken på wikipedia, ingen aning om varför, kändes som något roligt man bara kunde hitta på ibland...
Skriver lite, snart s. 29; det känns najs. Nu har man varit på IKEA, köpt det mesta, men har fortfarande lite kvar som inte fanns där. För tillfället monterar farsan ihop den nya sängen. Bred som fasen är den, 1.20. :)