La vie à la Nea

Söndag. Ingen ångest, konstigt. Söndagsångest brukar ju alltid existera, men inte i dag. Kanske är det bristen på prov denna vecka, trummorna går bra och jag kan tackla det mesta just nu. Ja, det finns liksom inget att ha ångest för just nu.

Sitter och ja ... inget särskilt just nu. Chokladen är uppäten och jag borde egentligen skriva lite SO eller något. Jag gör ju liksom nada på lektionerna, har inget klart och häftet ska vara inlämnat (eller något) på mån-ons nästa vecka.

Buddhism borde ju vara intressant, men nej: det är det verkligen inte. Inte i något skolrelaterat hur som helst.

I wish.

Tog sprutan emot H1N1 i går, jag stressade upp mig som fan innan och ja .. den kändes ju inte ens!
Jag hade knappt ont i armen, men eftersom jag inte var pigg innan jag tog sprutan fick jag ont i huvudet efteråt, men som sagt: det kändes inte i armen.

Det var inte förrän efter den lååååånga bussturen hem som jag började känna i armen, ungefär som träningsvärk eller ett humoristiskt stort och ömmande blåmärke.
Tisdagsbaket blev för övrigt havremuffins med mörk choklad i, så himmelskt gott.

Men i natt kunde jag inte sova. Vaknade, sov i drygt en kvart, vaknade, låg och stirrade på ljusfläckarna på väggen, somnade i kanske en halvtimme, vaknade and so on ...
Dessutom saknar jag att kunna ligga på vänster sida, för anledningen till att jag vaknade hela tiden var såklart att jag lutade mig emot armen och fick ont - även om jag inte kunde fatta det då.

Klockan sex vaknade jag och trodde att klockan var sju, jag var även klarvaken.
När jag förstod att den faktiskt inte var sex somnade jag om ett tag, men vaknade av väckarklockan som ringde. Återigen var jag klarvaken och faktiskt lättad över att jag skulle få gå upp. *Kollar på klockan* Ahhhh, halv sju.

Ändå bestämmer jag mig för att gå upp. Huvudet värker av sömnbristen och jag har världens jävla mensvärk. Så alltså stannar jag hemma.
Så sedan halv sju har jag varit uppe, läst i Flickan som leker med elden och kemi. Ingen konsert med skolan (inte för att jag längtade precis i alla fall) och inget fysikprov, men jag hatar att göra prov i efterhand.

Nu ska jag sitta här vid datorn en liten stund till, bara för att jag faktiskt har möjligheten. Är det inte sjukt att klockan bara är 08.27?

Jag är seg. Bara rent allmänt.
Just nu sitter jag hellre och kollar på Vakna med the Voice än att sminka mig och packa väskan med gymnastikkläder och saker, men jag får väl stressa sedan istället. Just nu är jag bara för seg.

Det blev lite problem när jag skulle skriva ut. Bläck spilldes, haha.
Skrev först ut typ 4 A3-papper eftersom det var vad som låg i skrivaren innan jag förstod hur A4-papprena skulle ligga. Då blev det så att bara halva labbrapporten kom med, bah, vad arg jag var.

Sedan blev det ganska bra i alla fall, jag målade lite och så får det vara nog. Jag har säkert missat något i alla fall och får -G.

Nu ska jag kanske försöka raska på och borsta tänderna.

Min första kompis från dagiset som jag kommer ihåg hette Johannes och vi brukade hitta på mycket tillsammans. En gång vek vi ihop papper för att gå runt och sälja dem i hans område, ingen köpte dem mer än hans morfar som betalade oss med godis – men det kvittade ju vilken betalning det var, bara vi fick någon.

På franska genom Google:
Quand j'étais petite, je vivais dans la même maison dans le pays comme je le fais maintenant. J'ai eu le même chat - gaz - que j'ai maintenant, mais j'ai également eu un chat appelé Sickan. Depuis mes deux parents étaient tous deux au volant et la voiture était-il si nous étions en voyage. Pendant les jours que j'étais à la maternelle, ou dès le début d'une assistante maternelle, mais ensuite je suis allé sur pépinière Healthcare.

Mon premier ami de la garderie, dont je me souviens s'appelait John et nous nous trouvons à un beaucoup de choses ensemble. Une fois que nous avons tourné le papier pour faire le tour et de les vendre dans sa région, personne ne les achetaient de plus que son grand-père, qui nous a payés avec des bonbons - mais radiés pour le paiement a bien évidemment été, nous avons juste eu un.

Och på svenska genom Google igen (fast översatt från franska):

Hej hopp!

Och så var den första skoldagen över. Bläuhhh, är allt jag har att säga. Urk, fy fasen vilken ångest.
Hela dagen har jag gått runt med en värkande längtan om att bara få komma hem, sjunka ned i min säng och somna om för att vakna med typ en hel månad med ledighet framför mig.

Haha, som att jag skulle få ledigt i över en månad någon gång fram över, snarare så nära man kan komma motsatsen.

Jag ska snart i stället ta något emot min huvudvärk, krypa ned i soffan och slå på någon dålig serie. Senare måste jag även göra den där dumma franska-skiten om min barndom, jag har inte ens börjat skriva den på svenska. Märta och jag snackade ju nämligen bort dagens lektion totalt.

Hoppas ni överlever!