Elsa, the body builder
I wish.
Tog sprutan emot H1N1 i går, jag stressade upp mig som fan innan och ja .. den kändes ju inte ens!
Jag hade knappt ont i armen, men eftersom jag inte var pigg innan jag tog sprutan fick jag ont i huvudet efteråt, men som sagt: det kändes inte i armen.
Det var inte förrän efter den lååååånga bussturen hem som jag började känna i armen, ungefär som träningsvärk eller ett humoristiskt stort och ömmande blåmärke.
Tisdagsbaket blev för övrigt havremuffins med mörk choklad i, så himmelskt gott.
Men i natt kunde jag inte sova. Vaknade, sov i drygt en kvart, vaknade, låg och stirrade på ljusfläckarna på väggen, somnade i kanske en halvtimme, vaknade and so on ...
Dessutom saknar jag att kunna ligga på vänster sida, för anledningen till att jag vaknade hela tiden var såklart att jag lutade mig emot armen och fick ont - även om jag inte kunde fatta det då.
Klockan sex vaknade jag och trodde att klockan var sju, jag var även klarvaken.
När jag förstod att den faktiskt inte var sex somnade jag om ett tag, men vaknade av väckarklockan som ringde. Återigen var jag klarvaken och faktiskt lättad över att jag skulle få gå upp. *Kollar på klockan* Ahhhh, halv sju.
Ändå bestämmer jag mig för att gå upp. Huvudet värker av sömnbristen och jag har världens jävla mensvärk. Så alltså stannar jag hemma.
Så sedan halv sju har jag varit uppe, läst i Flickan som leker med elden och kemi. Ingen konsert med skolan (inte för att jag längtade precis i alla fall) och inget fysikprov, men jag hatar att göra prov i efterhand.
Nu ska jag sitta här vid datorn en liten stund till, bara för att jag faktiskt har möjligheten. Är det inte sjukt att klockan bara är 08.27?
