Öppet hus
Och så på kvällen blev det att sticka iväg till Ljunkan. Fy fasen, vilken panik jag fick.
Jag var nästan spyfärdig när vi väl var där. Lite överdrivet kanske, men gymnasievalet är ju ändå ganska stort. Man har ju aldrig riktigt haft valet över sin egen "framtid" tidigare, man blev satt på en skola och sedan fanns skolgången utplanerad. Nu får jag själv välja vad jag vill syssla med, vart jag vill gå och hur jag vill syssla med vad jag nu än väljer. Stort.
Först satt vi i typ en kvart och lyssnade på rektorn, fy vad tråkigt det var.
Rektorn: "Och här på Anders Ljungstedts Gymnasium är idrott viktigt ..."
Jag: "Som fan heller!"
... och det är ungefär allt som jag minns utav hennes babbel. Och med min tanke menar jag att jag aldrig tänker satsa på idrotten inom skolan, mhjhhm ...
Sedan när vi var inne på BF och kollade blev jag attackerad utav en tvåa som började babbla massor. Creapy stuff. Fast jag måste ju verkligen ha framgått som en märklig, eller kanske vettskrämd - vilket jag var - filur, eftersom jag inte sade ett knyst och bara stod där och log vagt. Mamma var den som stod för att prata med dem.
Ärligt talat så blev jag ganska osäker i början. Ljunkan är en fruktansvärd stor skola, för stor för mig. Vi satt på en liten "föreläsning" om BF och jag kände mig fortfarande osäker. Det var inte förrän vi (= mamma + jag, hennes underliga bihang) pratade med ett par treor som jag faktiskt förstod att BF på Ljunkan inte var så hemskt som jag intalat mig där i ungefär 45 minuter. De höll bara till i G-byggnaden och att skolan faktiskt inte blev så rörig efter ett tag. Att det inte heller var så mycket prov, utan eleverna fick själva vara med och bestämma hur de ville redovisa (som i t.ex. inlämningsuppgift). Ganska bra alltså.
Antagligen lär väl BF bli ett val i alla fall, mest för att jag inte har någon annan aning om vad jag skulle välja. Och att åka till Skottland och praktisera i trean låter ju inte helt fel.
Jag var nästan spyfärdig när vi väl var där. Lite överdrivet kanske, men gymnasievalet är ju ändå ganska stort. Man har ju aldrig riktigt haft valet över sin egen "framtid" tidigare, man blev satt på en skola och sedan fanns skolgången utplanerad. Nu får jag själv välja vad jag vill syssla med, vart jag vill gå och hur jag vill syssla med vad jag nu än väljer. Stort.
Först satt vi i typ en kvart och lyssnade på rektorn, fy vad tråkigt det var.
Rektorn: "Och här på Anders Ljungstedts Gymnasium är idrott viktigt ..."
Jag: "Som fan heller!"
... och det är ungefär allt som jag minns utav hennes babbel. Och med min tanke menar jag att jag aldrig tänker satsa på idrotten inom skolan, mhjhhm ...
Sedan när vi var inne på BF och kollade blev jag attackerad utav en tvåa som började babbla massor. Creapy stuff. Fast jag måste ju verkligen ha framgått som en märklig, eller kanske vettskrämd - vilket jag var - filur, eftersom jag inte sade ett knyst och bara stod där och log vagt. Mamma var den som stod för att prata med dem.
Ärligt talat så blev jag ganska osäker i början. Ljunkan är en fruktansvärd stor skola, för stor för mig. Vi satt på en liten "föreläsning" om BF och jag kände mig fortfarande osäker. Det var inte förrän vi (= mamma + jag, hennes underliga bihang) pratade med ett par treor som jag faktiskt förstod att BF på Ljunkan inte var så hemskt som jag intalat mig där i ungefär 45 minuter. De höll bara till i G-byggnaden och att skolan faktiskt inte blev så rörig efter ett tag. Att det inte heller var så mycket prov, utan eleverna fick själva vara med och bestämma hur de ville redovisa (som i t.ex. inlämningsuppgift). Ganska bra alltså.
Antagligen lär väl BF bli ett val i alla fall, mest för att jag inte har någon annan aning om vad jag skulle välja. Och att åka till Skottland och praktisera i trean låter ju inte helt fel.
Kommentarer
Trackback
