Släkten - bäst eller värst?

Hej!
Gårdagen spenderades med större delen av morsans släkt, plus lite folk till från morbrors sambos sida och hennes vänner. Mina kära kusiner var också där, eller kära och kära. En utav dem pratar inte, en utav dem pratar för mycket och den tredje pratar utan att ens veta vad det är han säger. Trevlig skara, det där, men jag är kunnig i kusinkunskap.
Dessutom startade ynglingen (den tredje) upp ett bärkrig, jag kom på att det inte var så smart att ha på sig en delvis vit klänning. Å andra sidan träffade han inte så många, medan jag, ja alltså jag träffade honom i huvudet där han fick en fin ceris-färgad fläck. Och om ni undrar över varför jag är så förundrad över att jag träffade är det eftersom jag verkligen har en urkass känsla för att pricka.
Den större halvan utav kvällen satt jag och försökte lösa Rubriks kub utan några större framgångar. Det är inte särskilt lätt att växa upp med 4/5 kusiner som är pojkar. Den enda tjejen (förutom jag) är tjugo, och vi verkar inte ha särskilt mycket gemensamt. Och om vi nu har det, så har vi då inte gett varandra tiden till att ta reda på det.
Jag verkar inte ha särskilt mycket gemensamt med någon, mer än mina vänner. Alla familjers flickbarn som min egen familj umgås med, kommer inte jag bra överens med. Gemenskap är alltså inte min grej.
Såklart, Alva och Lovisa och dem är ju undantaget. Men de är såklart yngre än mig också, det är svårare att umgås med någon i ens egen ålder.

Idag har jag hunnit med att vakna (eh .. uh?), måla naglarna och glo på American Idol. Jag har även planerat att hinna plugga lite biologi - och kanske något mer - jogga en tur, nu när min Mp3 är laddad och öva trummor. Inte för att jag exakt vet vad jag ska öva på, vi tränade mest på fotarbete förra lektionen. Hoppas att ni får en bra dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0