La vie à la Nea

Eftersom jag och min pappa har varit i luven på varandra hela helgen har jag nu förklarat tyst krig med honom, mest för att jag aldrig fick utagera min slagfärdiga kommentar och därför fortsätter att sura tills jag får en chans att yttra mig. Barnsligt, eller hur? Men som ursäkt är han lika barnslig som jag, om inte värre.

I alla fall har vi gått lös på varandra om att mina grejer ligger över hela huset (enligt honom), att jag aldrig städar upp efter mig och att han får skumma attacker varje gång han ser mig sitta vid datorn i TV-soffan. Det har resulterat i att han ilsket har muttrat någonting om att han inte tål ljuden från datorn och flyr därför ned till gäststugan för att sitta där i sin ensamhet och sura.

I andra hand hackar han på mig hela tiden. Om jag sitter med läxorna tjatar han om att jag ska spela trummor, jag hittar aldrig mina saker längre eftersom han tycker att jag tar för lång tid på mig innan jag börjar städa och städar därför undan dem själv. Fem minuter verkar annars vara en rimlig tid att plocka upp efter sig enligt honom.
Förut satte jag mig med SO:n och han kom in och började gnabbas, dels för att han började tjata om allt annat som jag måste göra och för att jag satt och letade fakta (till SO:n !!!) med datorn bredvid mig. Nog för att jag slösade el eftersom TV:n dessutom stod på, men det var faktiskt som sällskap eftersom jag var själv.

Det resulterade i att jag rusade ned till gäststugan och spelade TV-spel i någon timme, så inget plugg har blivit gjort här idag. Ett par rader SO och ingen bild alls, åh, vad jag blir ilsken över honom. Längtar ut ifrån det här huset, bort ifrån hans sabla regler.