En seg onsdagkväll, ganska lik alla andra
Ååååh, vad segt. Tv, dator, glass, tv, glass och senare ... Scrubs! :D Åh, vad jag längtar.
Nu mår jag illa i alla fall och sitter fortfarande och är irriterad över att min lillebror har lärt sig hur man hackar mobiltelefoner via Bluetooth, inte så himla skoj om han får tag på den och startar.
Men trots det så mår jag bra (förutom huvudvärk, men det är inget befintligt) och jag är allmänt glad, mest över att jag slipper gå sju kilometer till Vidingsjö imorgon.
Jag trodde faktiskt att mamma skulle tvinga ut mig, trots att det är kallt och mina höfter har ryck.
Men jag fortsatte i alla fall att klaga på hur trist det skulle bli och att jag vägrade göra det. När vi kom hem fick hon även reda på hur långt det var och då övervägde hon och beslutade att det skulle bli för mycket för mina höfter (som är rubbade/gör ont och massa annat), så jag slipper.
Så det blir en välbehövd sovmorgon + värme från huset + god hemlagad mat + ledigt schema + inga värkande höfter + inga ömmande fötter + att äntligen fortsätta med bilden, vilket jag ska. Dock så glömde jag SO:n i skolan, mamma ville åka tillbaka och hämta men jag vägrade.
Något som jag aldrig, aldrig skulle göra är att komma tillbakarusandes till skolan för att hämta något. Ingenting med det egentligen, men det bara känns förnedrande. Fast jag vet verkligen inte varför. Psykologi, ni vet.
