La vie à la Nea

Fy vilken trist dag. Om det inte hade varit för min höft hade jag nästan hellre gjort Märta sällskap och gått istället.
För här hemma sög det i alla fall, händelselöst och urtråkigt. Som det brukar vara alltså.
Svårt att sätta ord på dagen, fast underlig var den i alla fall.