La vie à la Nea

Hej! Heh... Vad mycket det blev skrivet igår. -.- Istället blev det kurragömma-lek med mera, har fått höra om hur roligt de hade det igår under hela den här dagen. Nyss var dagens dagiskår här, jag känner mig verkligen som en dagmamma - slitsamt. Jag har blivit medlem i deras busklubb genom att klättra över en stor rishög, det går ungefär ut på att man ska hitta på elak och oschyssta bus - dagens blev att skrika "Tjocka Bullen!" åt någons morsa som hämtade dennes barn från fritids och kasta snöboll på en förbifarande buss. Och jag förmodar att ni förstår att jag inte var delaktig i det där mer än att stå bredvid och blänga bitskt på dem alla tre (Svante, Gabriel och Jacob).

För övrigt har jag i alla fall haft hur kul som helst idag. Först hade vi svenska och det blev väl kul (ehh... glömt? ^^) och sedan åkte vi till en annan skola för att lyssna på en konsert från Kultursskolan.
Det inleddes ungefär med att jag var lite upprymd över att vara tillbaka på min gamla lågstadieskola och se gamla lärare så råkade jag pysa ut att kvinnan som satt och spelade blockflöjt och något mer hade varit min förredetta pianolärare till lilla Mia och Mikaela. Suck... Dumt av dig, Elsa.

Mia och Mikaela börjar tjata på mig om att jag måste hälsa på henne, ställer sig upp vid bänken (vi var i gymnastiksalen och satt förövrigt lääängst bak ), vevar med armarna och skriker "Hoho! Här sitter Elsa!" det högsta de kunde eller "Hallå där, Madicken! Där är din pianolärare!". Ehh, aa.. Jag börjar skratta hysteriskt samtidigt som jag drar ner dem och försöker få stopp på oväsendet. Efter konserten försökte de att släpa med mig, jag vann!

Men nu måste jag tillbaka till konserten igen. Bredvid Mia satt nämligen Svante och Simon (= de 2/3 värsta i klassen ) och larvar sig. Ett till problem om man vill avnjuta en pinsam konsert, i alla fall om man ska agera lärarelev samtidigt.
Men i alla fall, de som spelar på konserten spelar som avslutningen "Mamma Mia" = Svante och Simon kommer på att Mia heter Mia (hehe... intelligens. ^^) och Mia likaså. Därför lutar sig Simon över Svante och sjunger för full hals (jag glömde att nämna att det typ var sing-a-long på den låten) med i låten riktat emot Mia.
Liksom ALLA andra kan de låten, trots att de troligen inte förstår mycket av den. Därför blir jag full i skratt när han gapar vidare "My, my. How can I resist you?", fortfarande vänd emot Mia med världens flin på läpparna, tihi.

Barnens nöje är ungefär dessutom att ta reda på så mycket personligt om mig, och jag är nästan lite förvånad över hur satans kvicktänkt och smart Simon faktiskt är - nästan imponerad.
Men i alla fall så avslöjade jag för Evelina idag vem jag var "kär i" så nu har ju hon vääääldigt roligt - fritidsledaren Freddie vet det också, men så kom det ju från Evelinas mun.

Och detta blir ett långt inlägg, eftersom jag ska skriva lite om morgondagen också.
Vickans drömscenario: Vi ska spendera hela dagen i ishallen - Elsas värsta mardröm.
Jag fullkomligt hatar att åka skridskor, kan det absolut inte och gör bara bort mig så fort jag sätter min fot på isen - med eller utan skridskor. Så jag ska inte åka imorgon, både tråkigt och en stor lättnad. Jag kommer inte hinna spendera så mycket tid med barnen och lära känna dem som jag hade hoppats om jag bara kommer att få knyta deras skridskor, något som jag kom på i efterhand när jag hade åkt hemifrån.
DOCK så slipper jag göra bort mig inför dem alla (speciellt Gabriel och Simon - som aldrig skulle släppa det), men de kanske kommer att garva i alla fall eftersom jag har avslöjat att jag inte kommer att åka eftersom jag inte kan.
Men nu är läsningen slut - avslutar med en bild. Puss och kram!


Jag har inget minne av vilka bilder ni har fått.