You gonna make me crazy
Oh aj. Hela min hand krampar, vilket jag konstigt nog aldrig har varit med om förut.. och jag måste säga att det är grymt läskigt.
Det är läskigt hur snabbt en situation kan förändras. För ungefär en timma sedan var jag någorlunda glad - inte på något sätt arg eller ledsen i alla fall - och hade en syn av vad jag skulle ha på mig imorgon.. kanske vilka skor också.
Jag provar det jag ska ha, snyggt, men såklart - de högklackade skorna var farliga enligt morsan, jävla kärring.
Jag blir alltför lätt påverkad av vad andra tänker, och trots att min mamma mest påpekade att det var för halt ute för att jag skulle kunna ha skorna så får jag ändå för mig att det blev fult med de skorna till.
Och de andra skorna totalvägrar jag, den ena med klumpklack som blir alltför massiva till, och de andra är som fula, korviga strumpor - och jag hatar de skorna... fattar inte ens att jag kunde köpa dem..
Jag blir ju förstås jättearg till en början, och började tjura på min mamma, som till slut ger med sig och säger att jag faktiskt får ha skorna, på egen risk. Såklart har ju jag redan fått för mig att de är jättefula, och totalvägrar. Så, var den outfiten förstörd. Aldrig använd, och lär aldrig att bli det. Jag ska hänga in tunikan i garderoben och aldrig plocka fram den, inte förräns jag hittat de skor som jag inte ens tänker bry mig om att leta efter.
Jag totalvägrar mat, och eftersom jag inte hade planerat att äta någon frukost eller lunch imorgon heller så överväger jag att gå och smygäta mig tjock inför morgondagen, men skoproblemet hänger fortfarande kvar.
Jag tilltalar knappt min mamma längre, och nu går hon runt och klagar över att jag borde ha köpt skor när jag hade chansen, som att det var mitt fel. Dessutom så vill jag väl inte gå runt med några lågklackskor till, vilket är vad jag hade köpt i alla fall. Sedan kommer hon med att vi skulle hinna till skobutiken innan de stänger, men jag vägrar det med - när man köper skor eller kläder över huvud taget ska man helst ha en idealbild i huvudet utav det som du vill ha, jag har ingen.. Inte ens till de bruna skor som jag faktiskt vill ha... så då är det ju liksom kört.
Dessutom vill jag inte åka någonstans när jag är arg, det slutar med att jag står och skriker ut mina tankar i butiken, och de brukar inte vara så vackra. I alla fall inte när jag blir ruskigt irriterad.
För tillfället totalvägrar ( jo, tack. Jag vet att jag säkert har använt det ordet många gånger..) jag även att gå till skolan imorgon, och i sådana fall iklädd pyjamas - något som jag aldrig skulle kunna göra. Så i mitt huvud står det still vad jag ska ha på mig för något imorgon. Jävla piss.
Det är läskigt hur snabbt en situation kan förändras. För ungefär en timma sedan var jag någorlunda glad - inte på något sätt arg eller ledsen i alla fall - och hade en syn av vad jag skulle ha på mig imorgon.. kanske vilka skor också.
Jag provar det jag ska ha, snyggt, men såklart - de högklackade skorna var farliga enligt morsan, jävla kärring.
Jag blir alltför lätt påverkad av vad andra tänker, och trots att min mamma mest påpekade att det var för halt ute för att jag skulle kunna ha skorna så får jag ändå för mig att det blev fult med de skorna till.
Och de andra skorna totalvägrar jag, den ena med klumpklack som blir alltför massiva till, och de andra är som fula, korviga strumpor - och jag hatar de skorna... fattar inte ens att jag kunde köpa dem..
Jag blir ju förstås jättearg till en början, och började tjura på min mamma, som till slut ger med sig och säger att jag faktiskt får ha skorna, på egen risk. Såklart har ju jag redan fått för mig att de är jättefula, och totalvägrar. Så, var den outfiten förstörd. Aldrig använd, och lär aldrig att bli det. Jag ska hänga in tunikan i garderoben och aldrig plocka fram den, inte förräns jag hittat de skor som jag inte ens tänker bry mig om att leta efter.
Jag totalvägrar mat, och eftersom jag inte hade planerat att äta någon frukost eller lunch imorgon heller så överväger jag att gå och smygäta mig tjock inför morgondagen, men skoproblemet hänger fortfarande kvar.
Jag tilltalar knappt min mamma längre, och nu går hon runt och klagar över att jag borde ha köpt skor när jag hade chansen, som att det var mitt fel. Dessutom så vill jag väl inte gå runt med några lågklackskor till, vilket är vad jag hade köpt i alla fall. Sedan kommer hon med att vi skulle hinna till skobutiken innan de stänger, men jag vägrar det med - när man köper skor eller kläder över huvud taget ska man helst ha en idealbild i huvudet utav det som du vill ha, jag har ingen.. Inte ens till de bruna skor som jag faktiskt vill ha... så då är det ju liksom kört.
Dessutom vill jag inte åka någonstans när jag är arg, det slutar med att jag står och skriker ut mina tankar i butiken, och de brukar inte vara så vackra. I alla fall inte när jag blir ruskigt irriterad.
För tillfället totalvägrar ( jo, tack. Jag vet att jag säkert har använt det ordet många gånger..) jag även att gå till skolan imorgon, och i sådana fall iklädd pyjamas - något som jag aldrig skulle kunna göra. Så i mitt huvud står det still vad jag ska ha på mig för något imorgon. Jävla piss.
Kommentarer
Trackback
