Med huvudet på skaft, trots oskärpa.

Outside, she knew, the sky was speckled with stars. How could anyone number them one by one, like the psalm said?
There were too many. The sky was too big.
Ellen said that her mother was firghtened of the ocean, that it was too cold and too big.
The sky was, too, thought Annemarie. The whole world was: too cold, too big. And too cruel.

Vickan ringde för en stund sedan. Hon kommer i alla fall, och jag skulle nästan kunna vara säker på att Alicia hittar ett sätt att komma hit också. Förhoppningsvis kan alla komma, men man skulle ju bli lättad om de ringde och talade om hur det blev. ^_^

Har suttit och ägnat min tid åt att dela in mina tidigare inlägg i kategorier. Totalt onödigt, känns det som.
Vaknade halv 8 och har sedan legat och läst till klockan 9. Sedan satte jag mig vid datorn och trixade.
Nu ska jag ladda över bilder från kameran till datorn, för att se vad jag har däri. Och så ska jag nog skriva vidare.. :)

Kommentarer
Postat av: Alicia

Men jag kommer nu vid elva som vi sa igår :) Lite efter kanske xD

2009-01-22 @ 10:37:55
URL: http://thenineties.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0