La vie à la Nea

Ledighet och variation, hmm ... Om ni undrar vart jag försvann igår, så tog jag ledigt från min blogg en dag i alla fall. Mest för att klura ut vad jag skulle skriva om: jag är inte liksom andra genier något underbarn som får upp nya idéer så fort jag sätter mig vid datorn. Jag tror även att jag tog ledigt de där månaderna när jag inte skrev, vad ska jag annars kalla det för?

Jag tror att alla behöver ta ledigt från allt, lite mer eller lite mindre. Som skolan till exempel. Alla klagar på hur jobbigt det är, och hur skönt det ska bli med lov. En-två månader in på lovet klagar de flesta på hur tråkigt det är att bara gå hemma hela dagarna. Så brukar i alla fall jag känna, så med "alla" och "de flesta" menar jag väl "jag", då.
Jag tror att ledighet och förändringar i de vardagliga rutinerna hjälper till att ge perspektiv på saker. Som att plötsligt ta en äggmacka när man har ätit gröt med sylt till frukost under en månad. Då kanske man får perspektiv över hur trött man är på gröt med sylt. Eller när du slutar använda en tröja, för att några månader senare plocka fram den och inse är snygg den är. Om du lyssnade på samma låt i ett år skulle du säkert göra allt för en ny låt, om du nu inte var döv vill säga - för då kvittar det.

Min (och fleras) ledighet från skolan är snart över. Jag känner ingen ångest, jag känner ingen sorg. Jag längtar inte tillbaka, men jag längtar heller inte bort från det. Tiden går och jag accepterar det, trots allt - den första perioden är slapp. Det är inte förrän lite senare som helvetet brakar löst med nationella prov på allt. Då lär jag längta därifrån, det kan jag svära på inför smurfarnas skapare, om jag skulle stöta på dem.
Men nu ska jag bara slappna av och njuta utav mina sista två veckor utav ledighet, jag har förtjänat dem. 

Lagar - diss, bra musik - hiss.