Sorgset, sorgset ...
Hej!
Står här med en ansiktsmask i ansiktet och skriver. Snart ska jag gå ned och dra av mig den - jag bara undrar hur. Så fast är inte smeten som jag drog över ansiktet ännu. Det är den allra sista dagen utav vårt kära sommarlov. Som vanligt känner jag ingen ångest, jag har känt tillräckligt under de två-tre dagarna efter att jag hade kommit på att det faktiskt var en vecka mindre utav sommarlovet än vad jag trodde, att att vi alltså började om fem dagar.
Jag hade planerat att fixa inför skolan idag. Det blev inte av. Istället ägnades dagen åt Ts3, eh ... nörd? Nej, aldrig. Så jag har inte packat min väska. Lite nyfiken på hur vår hall kommer att se ut är jag faktiskt, hur konstig ni nu än tycker att jag är. Men jag vet fortfarande inte om jag ska släpa med mig alla mina oöppnade, hemdragna skolböcker imorgon, eller kanske bara ta ett par och sedan resten efter hand. Får jag överskåp i år? Jag är inte intresserad utav ett överskåp, jag klagar inte på underskåpen. Den enda stund när det krisar är när jag har på mig en kort T-tröja, klänning eller vad det nu gäller när jag sätter mig ned. Inte så trevligt med för små tröjor i övrigt heller, eftersom man får visa hela stigen ned till mumindalen, i de fallen.
I år är det vi som är de långa, hotfulla niorna. Jag tror faktiskt att vi kommer att passa bra in i rollen, även om jag inte känner mig som den som nu ska doppa sexornas huvuden i toaletterna. Jag får väl hålla mig i kragen, min lillebror kan ju vara en riktig plåga, men än har jag ju inte attackerat honom, så ...
Nu vill mamma att jag hoppar in i duschen så att vi kan äta taco. Jag tror inte att jag tar en vecka extra ledigt, även om det är frestande. Skolverket är i hemlighet skyldig mig det, men jag får ha mina stilla överenskommelser med Maria och Mårten istället. In some way, my friend, I will get it.
