La vie à la Nea

Hej!
Min söndag har knatat på som vanligt. Man faller in i så vanliga mönster, och i mitt fall är det TV:n som är min drog.

Det jag kommer ihåg utav förmiddagen är i alla fall att jag såg på dagens repris utav American Idol 09. Jag kan inte låta bli att titta, även om jag är så sjukt trött på konceptet. Det är liksom otroligt svårt att inte sitta fast i den beundran man känner för deras skönhet, utstrålning och fascinerande stämmor. En sådan röst skulle verkligen underlätta nu, till musiken. Men istället får jag nöja mig med min halvtaskiga röst och brist på kunskap om hur man sätter toner. Jag gillar inte att klaga, det blir tråkigt i mängden och hur ska man lyckas sticka ut om jag gör precis som alla andra - men jag är verkligen tondöv. Det enda sättet för mig att kunna lägga en vacker ton är att kunna sjunga ut och värma upp min röst i en timme. Men när får jag tid för det? Inte i skolan i alla fall, och toalettens väggar är inte ljudisolerade, vad jag känner till.

Solen sken, jag och min lillebror kände oss svagt påtvingade att gå ut, så vi gjorde det.
För ett år sedan grävde vi upp vår baksida till grunden, alltså berg. I groparna i berget samlas det vatten när det har regnat, och pölarna kan ligga kvar länge tillsammans med höstens lövrester som ännu inte försvunnit. Pölarna blir bruna och geggiga tillsammans med de till hälften förmultnade löven, och jag undviker till varje pris att kliva däri.
Plötsligt är det någonting som rör sig i pölen. Löv? Lillebror petar med en pinne, och en kamouflerad padda dyker upp.



Åh, vad jag älskar tillfällen.

Det jag kommer ihåg därefter utav min dag är att jag vid fyra-fem-tiden kollade på In too deep/På djupt vatten, en upptäckt på Animal Planet som jag gjorde idag. En halvgalen snubbe som observerar djur och ibland härmar deras beteende genom att ... ja, härma dem, fast i en mer rimlig storlek. När han granskade dyngbaggen försökte han att flytta en jeep med bakbenen - intelligent kille, det där ...

Trots att jag har ett tjockt pappersark med trumnoter, som det var meningen att jag skulle spela igenom under sommarlovet, så har jag inte ens snuddat det. Jag börjar imorgon, men är för lat för att göra det. Dessutom fattar jag inte grejen med att spela med accent, fett svårt. Jag kommer absolut att ha världens ångest över det hela imorgon, men aja, just nu ska jag inte klaga. Å andra sidan så kan jag alla de trettio länderna som vi hade i läxa (i SO på Asien), ibland vill jag ge min kletiga klister-hjärna en stor kram.
Kanske tycker jag till och med att det är kul att lära mig, även om det inte är någon höjdare att sitta och mala i mig ramsor om länder. Hoppas bara att det inte kniper om han rör ihop siffrorna - jag har försökt att lära mig ländernas position, eller utifrån det. Men jag kanske bara lurat mig själv och egentligen lärt mig länderna ifrån deras plats i listan 1 till 30.

Med magknip och ihopdegade ögon fick jag i alla fall för mig att återuppta läsningen ur "Män som hatar kvinnor" (fast från början), så det är vad jag ska göra om i alla fall en halvtimme. Men berätta en sak för mig - lite omvänt eftersom det för tillfället är jag som langar er obetydlig kunskap - jag är på sida 28 nu (och ja, det går fort när jag måste analysera om texterna som jag av misstag bara råkade ögna mig igenom utan att uppfatta någonting) och när blir det spännande, eller i alla fall intressant?
Tack på förhand för informationen, som avslut får ni dagsfärska bilder på mitt irriterande klängiga snuttegull. Pajen, inte Kakan.