Oooaaah! Parteeeeeeeey!
Hej!
Gårdagen var fin, riktigt fin faktiskt. Nu har jag ont i nacken/axlarna, är seg i benen och huvudet känns ganska tungt - och så en svenska-diagnos på det! Kan det bli bättre? Haha, nej. Jag ska inte klaga. I stället borde jag slå mig ned och bläddra igenom lite svenska-papper, bara för att läsa igenom alla de där ordgrupperna och grejer. Mest för att jag inte vill att mitt "vilda party-liv" ska hindra mig ifrån att få höga poäng på diagnosen.
Vi var på Rix FM i Norrköping igår, något som man kanske skulle inflika. Jag skrek så att jag idag har ont i halsen, men det är härligt att kunna skrika hur i helvetes högt man vill utan att det märks. Om jag skulle ställa mig och vråla, som jag gjorde några meter (eller ganska många meter, men vi var nära) ifrån scenen, mitt på skolgården skulle nog någon förvirrad sate skicka iväg mig till kuratorn. Jag vet inte heller vad jag skulle svara inne hos kuratorn: "Jag kände för det ... ?" - och sedan kolla skamset ned på mina tår? Kanske skulle jag ställa mig och vråla "Det var bra på en sån fin gitarr!", som jag gjorde när Martin Stenmark först skulle låtsas att slå sönder en gitarr, men sedan bara signalera att han skojade - till skillnad från Kim, som faktiskt slog sönder en gitarr. Drama, drama ...
Jag är dålig på att peka ut vem som var bäst, men Kim tillhörde i alla fall den svaga kategorin, trots sina försök. Men jag kan i alla fall försäkra er om att publiken skrek som högst när Måns och E.M.D. kom ut, men det kunde ni säkert lista ut själva.
Det blev lite slagsmål också - med oss (eller mina väninnor, nej, jag är ingen slagskämpe) som part två. Hamnade framför ett gäng med idiotiska tjejer som insisterade på att knuffas så hårt de bara kunde och mucka gräl - så det var vad de fick. Både Alle, Josse och Hillewi satsade på att inte bli nedtrampade. Jag tycker synd om dem som senare fick tampas med gänget, eftersom vi flydde dem - längre fram emot scenen.
Hillewi är Alles sjukt söta kusin som hakade på oss. En utav dem som lyckades hålla sig kvar, eftersom vi förlorade både Alessia, Victoria, Bella och Elin (C). Hoppas att vi får återse dem idag på skolgården, annars vet vi ju vilka det är som kommer ha dåligt samvete. Ja, alltså de som kidnappade dem på parkeringen.
Idag kommer det ett fnattigt, fnittrigt tjejgäng hem till mig (+Daniel) och - förhoppningsvis - blir det pajbak. Eller pajätning, absolut ingen pajkastning.
Gårdagen var fin, riktigt fin faktiskt. Nu har jag ont i nacken/axlarna, är seg i benen och huvudet känns ganska tungt - och så en svenska-diagnos på det! Kan det bli bättre? Haha, nej. Jag ska inte klaga. I stället borde jag slå mig ned och bläddra igenom lite svenska-papper, bara för att läsa igenom alla de där ordgrupperna och grejer. Mest för att jag inte vill att mitt "vilda party-liv" ska hindra mig ifrån att få höga poäng på diagnosen.
Vi var på Rix FM i Norrköping igår, något som man kanske skulle inflika. Jag skrek så att jag idag har ont i halsen, men det är härligt att kunna skrika hur i helvetes högt man vill utan att det märks. Om jag skulle ställa mig och vråla, som jag gjorde några meter (eller ganska många meter, men vi var nära) ifrån scenen, mitt på skolgården skulle nog någon förvirrad sate skicka iväg mig till kuratorn. Jag vet inte heller vad jag skulle svara inne hos kuratorn: "Jag kände för det ... ?" - och sedan kolla skamset ned på mina tår? Kanske skulle jag ställa mig och vråla "Det var bra på en sån fin gitarr!", som jag gjorde när Martin Stenmark först skulle låtsas att slå sönder en gitarr, men sedan bara signalera att han skojade - till skillnad från Kim, som faktiskt slog sönder en gitarr. Drama, drama ...
Jag är dålig på att peka ut vem som var bäst, men Kim tillhörde i alla fall den svaga kategorin, trots sina försök. Men jag kan i alla fall försäkra er om att publiken skrek som högst när Måns och E.M.D. kom ut, men det kunde ni säkert lista ut själva.
Det blev lite slagsmål också - med oss (eller mina väninnor, nej, jag är ingen slagskämpe) som part två. Hamnade framför ett gäng med idiotiska tjejer som insisterade på att knuffas så hårt de bara kunde och mucka gräl - så det var vad de fick. Både Alle, Josse och Hillewi satsade på att inte bli nedtrampade. Jag tycker synd om dem som senare fick tampas med gänget, eftersom vi flydde dem - längre fram emot scenen.
Hillewi är Alles sjukt söta kusin som hakade på oss. En utav dem som lyckades hålla sig kvar, eftersom vi förlorade både Alessia, Victoria, Bella och Elin (C). Hoppas att vi får återse dem idag på skolgården, annars vet vi ju vilka det är som kommer ha dåligt samvete. Ja, alltså de som kidnappade dem på parkeringen.
Idag kommer det ett fnattigt, fnittrigt tjejgäng hem till mig (+Daniel) och - förhoppningsvis - blir det pajbak. Eller pajätning, absolut ingen pajkastning.
Kommentarer
Trackback
