Bråttom
Hej!
Jag skippar simningen idag. Jag tänker inte strunta i att visa min nuna, men jag tänker skippa det där plaskandet i vattnet - och den alternativa joggingrundan. Mina tre anledningar är att det är typ 7-10 grader i luften, att jag fortfarande har mens och att jag är för lat. Den sista anledningen brukar också vara den vanligaste anledningen när vi ska bada. Dock så fortsätter jag att köra på den trofasta "Oj! Jag glömde kläder". Örjan brukar inte tro mig, men jag bryr mig inte heller. Faktan talar ju om att jag inte kan få mer än G i gymnastik i alla fall, så varför anstränga sig?
Jag brukar vara den som skippskolkar i vår klass, alltså inom gymnastiken. Jag tycker inte om att göra det, att få de misstroende blickarna från klasskamraterna, men idrott är verkligen inte min grej. Vilket klasskamraterna också vet.
Det finns också klar fakta på att jag är sämst på idrott i klassen.
Jag tror inte att många bryr sig, de har ju eget att tänka på. Jag brukar ta det ganska hårt, det är jobbigt att vara sämst. Det är något som jag inte brukar vara. Men man kan ju inte vara allt, sportfåne eller plugghäst. Jag ska nog vara tacksam över att jag är en plugghäst. Jag tror att det finns fler fördelar med det. Det enda som sportfånar kan bli är ju proffsidrottare, och vilka blir det i slutändan? Och haha, nej - jag drar inte alls alla över en kant.
Eller jo, det gör jag. Men om det var så att personer som var sportfånar bara skulle förlita sig på sin atletiska sida skulle det ju faktiskt leda till att vi hade obegripligt många idrottare, och alla idrottare kan inte bli proffs.
Jag tror ju inte heller på att alla plugghästar ska bli kärnfysiker eller nobelpristagare när de blir stora, men de har nog större utbud.
Nu måste jag dra, funderar på att sätta mig och öva trumkomp under gymnastiken. Vill kanske inte det heller, hatar de där nyfikna blickarna som jag får då. Bara trumpinnar i en flickas skolväska väcker uppmärksamhet.
Nog för att jag gillar uppmärksamhet, men den uppmärksamhet som jag får när jag har stockarna i händerna vill jag inte få ofta. Det finns två alternativ: Antingen tycker de att jag är urkass (vilket inte brukar hända) eller så tycker de att jag totalt rockar. Och visst, det brukar ju alltid vara smickrande, men att få folk att tro att jag är någon slags trumgudinna är ju inte direkt mina drömmars dröm. Så duktig är jag inte, det enda som jag kan skryta om är min fantastiska taktsinne. Oj, nu måste jag verkligen lägga på ett kol.
Jag skippar simningen idag. Jag tänker inte strunta i att visa min nuna, men jag tänker skippa det där plaskandet i vattnet - och den alternativa joggingrundan. Mina tre anledningar är att det är typ 7-10 grader i luften, att jag fortfarande har mens och att jag är för lat. Den sista anledningen brukar också vara den vanligaste anledningen när vi ska bada. Dock så fortsätter jag att köra på den trofasta "Oj! Jag glömde kläder". Örjan brukar inte tro mig, men jag bryr mig inte heller. Faktan talar ju om att jag inte kan få mer än G i gymnastik i alla fall, så varför anstränga sig?
Jag brukar vara den som skippskolkar i vår klass, alltså inom gymnastiken. Jag tycker inte om att göra det, att få de misstroende blickarna från klasskamraterna, men idrott är verkligen inte min grej. Vilket klasskamraterna också vet.
Det finns också klar fakta på att jag är sämst på idrott i klassen.
Jag tror inte att många bryr sig, de har ju eget att tänka på. Jag brukar ta det ganska hårt, det är jobbigt att vara sämst. Det är något som jag inte brukar vara. Men man kan ju inte vara allt, sportfåne eller plugghäst. Jag ska nog vara tacksam över att jag är en plugghäst. Jag tror att det finns fler fördelar med det. Det enda som sportfånar kan bli är ju proffsidrottare, och vilka blir det i slutändan? Och haha, nej - jag drar inte alls alla över en kant.
Eller jo, det gör jag. Men om det var så att personer som var sportfånar bara skulle förlita sig på sin atletiska sida skulle det ju faktiskt leda till att vi hade obegripligt många idrottare, och alla idrottare kan inte bli proffs.
Jag tror ju inte heller på att alla plugghästar ska bli kärnfysiker eller nobelpristagare när de blir stora, men de har nog större utbud.
Nu måste jag dra, funderar på att sätta mig och öva trumkomp under gymnastiken. Vill kanske inte det heller, hatar de där nyfikna blickarna som jag får då. Bara trumpinnar i en flickas skolväska väcker uppmärksamhet.
Nog för att jag gillar uppmärksamhet, men den uppmärksamhet som jag får när jag har stockarna i händerna vill jag inte få ofta. Det finns två alternativ: Antingen tycker de att jag är urkass (vilket inte brukar hända) eller så tycker de att jag totalt rockar. Och visst, det brukar ju alltid vara smickrande, men att få folk att tro att jag är någon slags trumgudinna är ju inte direkt mina drömmars dröm. Så duktig är jag inte, det enda som jag kan skryta om är min fantastiska taktsinne. Oj, nu måste jag verkligen lägga på ett kol.
Kommentarer
Trackback
