Tisdagen, i efterhand.
Jag och Elis cyklade till Vårdsberg, skojskoj. Väl framme vid skolan fick vi vänta några minuter innan de kom.
När Vickan och Davve var där gick vi runt och utforskade vår gamla skola och dagis i typ en timme, samt kyrkogården.
Killarna stack hem till Davve och så cyklade Vix och jag och hittade en någorlunda picknickplats.
Vi skyddade vår utsökta kyckling från getingar, vilket var riktigt läskigt. Det var smarrigt i alla fall med kyckling, passionsfrukt och en dag gammalt "färskt" bröd. Inte allt på samma gång dock.
Och jag vet att alla påpekar hur dålig humor de/man har, men jag måste vara ärlig - Vickan och jag HAR verkligen dålig humor. Vi satt och skrattade under ett tidsbelopp på tjugo minuter.
Anledning? Jo, vi kastade en kiwi mellan oss. Han var döpt till Simeon, bandagerad i hushållspapper och vårt stora uppdrag var att hålla honom vid liv - undvika att han sprack. De enda undantagen då vi inte skrattade var när vi skrek av rädsla. <3 XD
Sedan cyklade vi hem till mig, spelade Guitar Hero: World Tour och ja...? Käkade kex? Vi gick i alla fall ut, trampade runt kring ån och gick sedan upp till vägen/bron. Där slog vi oss ned och satt och gjorde vågen åt förbipasserande bilar.
Resultat? Majoriteten gav oss ett glatt leende eller en skeptisk och förnedrande blick. Det var ungefär två bilar som ignorerade oss totalt, vi fick minst 4 "tutningar" och TVÅ VÅGOR TILLBAKS! :D Haha, lyckan för dagen!
Första gången det hände var det ett äldre par som gjorde det, snyggt var det. Nästa gång det hände var det bara en medelålders kvinna. Jag skulle vilja se våra miner när vi fick dem - åh hå hå, lycka.
Efter en halvtimme - trekvart kom en från byn utspringandes. Hon som bor i det lilla torpet. Vickan och jag trodde att hon var ilsken, men istället kom hon med världens största leende och undrade vad vi höll på med.
Hennes skäl? Hon ville varna oss om alla läskiga gubbar som kunde komma och plocka upp oss. Nu låter det fånigt, men hon var skapligt allvarlig.
Efteråt bjöd hon in oss, de friterade hemma hos henne. Vickan och jag tackade artigt nej, eller tänkte i alla fall så eftersom hon sedan försvann. Hon är typ hur gullig som helst, "grannen", men jag känner henne inte.
Därför vågar jag aldrig tacka ja till några av hennes erbjudanden, det skulle kännas för skumt.
När Vickan och Davve var där gick vi runt och utforskade vår gamla skola och dagis i typ en timme, samt kyrkogården.
Killarna stack hem till Davve och så cyklade Vix och jag och hittade en någorlunda picknickplats.
Vi skyddade vår utsökta kyckling från getingar, vilket var riktigt läskigt. Det var smarrigt i alla fall med kyckling, passionsfrukt och en dag gammalt "färskt" bröd. Inte allt på samma gång dock.
Och jag vet att alla påpekar hur dålig humor de/man har, men jag måste vara ärlig - Vickan och jag HAR verkligen dålig humor. Vi satt och skrattade under ett tidsbelopp på tjugo minuter.
Anledning? Jo, vi kastade en kiwi mellan oss. Han var döpt till Simeon, bandagerad i hushållspapper och vårt stora uppdrag var att hålla honom vid liv - undvika att han sprack. De enda undantagen då vi inte skrattade var när vi skrek av rädsla. <3 XD
Sedan cyklade vi hem till mig, spelade Guitar Hero: World Tour och ja...? Käkade kex? Vi gick i alla fall ut, trampade runt kring ån och gick sedan upp till vägen/bron. Där slog vi oss ned och satt och gjorde vågen åt förbipasserande bilar.
Resultat? Majoriteten gav oss ett glatt leende eller en skeptisk och förnedrande blick. Det var ungefär två bilar som ignorerade oss totalt, vi fick minst 4 "tutningar" och TVÅ VÅGOR TILLBAKS! :D Haha, lyckan för dagen!
Första gången det hände var det ett äldre par som gjorde det, snyggt var det. Nästa gång det hände var det bara en medelålders kvinna. Jag skulle vilja se våra miner när vi fick dem - åh hå hå, lycka.
Efter en halvtimme - trekvart kom en från byn utspringandes. Hon som bor i det lilla torpet. Vickan och jag trodde att hon var ilsken, men istället kom hon med världens största leende och undrade vad vi höll på med.
Hennes skäl? Hon ville varna oss om alla läskiga gubbar som kunde komma och plocka upp oss. Nu låter det fånigt, men hon var skapligt allvarlig.
Efteråt bjöd hon in oss, de friterade hemma hos henne. Vickan och jag tackade artigt nej, eller tänkte i alla fall så eftersom hon sedan försvann. Hon är typ hur gullig som helst, "grannen", men jag känner henne inte.
Därför vågar jag aldrig tacka ja till några av hennes erbjudanden, det skulle kännas för skumt.
Kommentarer
Postat av: Vickan
Viklen dag vi har haft du! Och glöm inte att jag gav simeon hjärtmassage och mun mot mun metoden för att rädda honnom.:D
(och att du tog bilder på min halvnakna bror)xD
Trackback
