La vie à la Nea

Jag har äntligen läst klar "När jag hör din röst" ( = New Moon), efter att ha tillägna den större delen av gårdagen åt att läsa.
Enorm tumme ner. 
Fy vilken besvikelse. Trovärdigheten försvann verkligen, jag satt och fnissade mig igenom kapitel 24, "Omröstningen".
I slutet satt jag och jämförde boken med någon av "Kill Bill" - volymerna.
Nej, denna bok var ett totalt failure, inte för att jag tyckte att den första boken var toppen heller - men den här var droppen som skulle få bägaren till att svämma över.
Jag har plötsligt fått väldigt svårt för att ta bokserien och alla dess karaktärer på allvar, inte bara "hjälten" och huvudkaraktären - utan alla. Verkligt fy.
Jag tycker att alla kärleksscener när de bara satt och bjäbbade om hur mycket de betydde för varandra var brutala, karaktärsslakt.
Ingenting som de gjorde i kapitel 24 föll sig naturligt, allt blev bara till en skruvad stämning där ingen av rollerna betedde sig som man ansåg att de skulle göra för att förbli samma personer.